jakten på solen
En kvinna attackerad av regnet. Bad till högre makter i går att jag önskade mig sol och inget annat för en lång tid innan vi dyker in i höstmörkret 4 real. Vaknade och hörde inget smatter mot rutan, gott tecken. Gjorde mig i ordning men tog med mitt fina regnbågsfärgade paraply för att vara på säkra sidan. Peppar peppar. Det började regna efter första steget utanför porten till trapphuset. Gick hem till Mikaela och från henne var regnet över sicken lycka tänkte jag, kanske spricker det upp och jag får vila mig i solens trålar i dag?!
Dagen gick vidare och vi såg film på svenskan mörkt och dystert ute, detta var då runt 12-13 tiden på dagen. Läraren öppnade fönstret och alla i klassrummet kunde inte låta bli att huttra (inte av den äckliga stanken av fotsvett eller andra kroppslukter som till kommer efter några timmar i ett klassrum), kalla vindar blåste in och vi fick lov att stänga fönstret. Vi var långt inne i filmen och då plötsligt hände det! Jag såg solens strålar som försökte tränga sig in igenom rullgardinen som hängde för fönstret. Hade jag varit närmare fönstret hade jag försökt att känna på de solkatter solen gjorde genom fönstret och på bordet närmast. På några sekunder, lika snabbt som det kommit försvann den igen.
Men dagen var inte över ännu, hade fortfarande marschen hem att ta mig an. Förhoppningsvis skulle jag slippa de stora blöta dropparna och ta mig lycklig och torr hem men så var inte fallet i dag. Jag hann att går ca30 meter innan regnet anföll mig framifrån bokstavligt talat. Vinden tog tag i regnet och förde de stora blöta dropparna mot mig. Jag kunde nästan skydda mig helt med det regnbågsfärgade paraplyet men det tog inte många sekunder innan mina skor och strumpbyxor var helt genomblöta. Förhoppningsvis klarar jag mig bättre i morgon. Önska mig lycka till!
